De små tingens gud

Om boken

Det börjar i värmen. Maj i Ayemenem, en by i södra Indien, floden krymper och kråkorna frossar på mango i stilla, dammgröna träd. I ett stort hus bor en syrisk-kristen familj — en mormor, hennes vuxna barn, en ogift moster — och mitt i alltihop två sjuåringar. Estha och Rahel, tvillingar, en pojke och en flicka, så nära varandra att de knappt vet var den ene slutar och den andre tar vid. Deras mor Ammu har flyttat hem igen. Familjen driver en liten fabrik som kokar sylt och lägger in frukt i glasburkar.

Det som håller den här världen samman är regler. Inte de skrivna, utan de andra — de som avgör vem man får hålla av, hur, och hur mycket. Reglerna följer kast och klass — vem som föds över, vem som föds under — och de går djupt. Boken rör sig mellan den där barndomssommaren och en vuxen som långt senare kommer tillbaka till samma by, samma flod, för att förstå vad som hände. Roy berättar det i barnens språk och de vuxnas, klippt om vartannat, så att man vet att något har gått sönder långt innan man vet vad. Resten är hettan, och det som växer i den.

Författaren

Arkitekten som ritade en roman

Arundhati Roy föddes 1961 i Shillong, i nordöstra Indien, som dotter till en bengalisk hindu och en syrisk-kristen kvinna från Kerala. Föräldrarna skildes när hon var liten, och fadern försvann ur bilden. Modern, Mary Roy, tog barnen till Kerala. Roy har beskrivit en barndom utan far, med en egensinnig och sträng mor, i just de gröna trakter där romanen sedan skulle utspela sig.

Hon utbildade sig till arkitekt i Delhi, men ville skriva. När hon skrev den här boken gjorde hon det som en arkitekt ritar ett hus: hon har berättat att hon skissade handlingen grafiskt, som ritningar, och att hon aldrig skrev om en färdig mening. Fyra år tog det. Sedan vann den Bookerpriset 1997, som första roman av en indisk kvinna. Boken översattes till fler än fyrtio språk och lästes över hela världen.

Men så gjorde hon något oväntat. Hon la fiktionen åt sidan och kastade sig in i Indiens politiska strider — mot kärnvapen och statens våld, i essä efter essä. Under tjugo års tid skrev hon ingen ny roman. Inte förrän år 2017.

Idén

Kärlekslagarna

Mitt i boken finns en tanke som blivit dess signum: att kärleken lyder lagar. Inte skrivna lagar, något äldre och tystare, men Roy ger dem ett namn. De flesta av oss känner igen dem utan att någonsin ha sagt dem högt: den där personen får du inte hålla av, inte så, inte så mycket. En hel roman om vad de kostar.

Bakom boken

Kvinnan som ändrade lagen

Modern i romanen har en verklig förlaga: Roys egen mor, Mary Roy. Hon var lärare och startade en skola i Kottayam — först i ett hyrt rum, sedan på en egen campus hon byggde upp bit för bit. Hon gjorde också något som få vågade. Enligt en gammal lag i Kerala ärvde döttrar bara en bråkdel av vad söner fick. Mary Roy stämde sin egen bror, drev frågan hela vägen till Indiens högsta domstol och vann — 1986 fick kristna kvinnor i Indien lika arvsrätt.

Det är svårt att inte höra romanen i det. En bok om vem lagen skyddar och vem den lämnar utanför, skriven av dottern till en kvinna som ändrade lagen.

Platsen

Byn vid Meenachal

Ayemenem är Roys egen stavning på en verklig plats: byn Aymanam i Kottayam-distriktet i Kerala, vid floden Meenachal. Det var här hon växte upp, i det gröna, fuktiga landskapet av risfält, backwaters och kokospalmer i södra Indien. Du kan resa dit — till samma by, samma flod — och gå i det landskap romanen är gjord av.

Konstverket

Om boken vore en tavla

Vore den en tavla vore den en Raja Ravi Varma — Keralas mest kända målare, mannen som satte södra Indiens kvinnor i olja med europeisk teknik och indisk blick. I There Comes Papa håller en ung malayali-mor sitt barn i famnen i ett strängt, välbärgat Kerala-hem — sarin utan blus, hunden vid foten, ljuset varmt. Det är den soliga, dallrande ytan av precis den värld boken öppnar i: familjen, huset, hettan, innan något hänt.

Kuriosa

• Förskottet var en sensation. En okänd indisk debutant fick ett förskott på 500 000 pund, och rättigheterna såldes till fler än tjugo länder innan boken ens fanns i handeln.
• Hon skrev film innan hon skrev roman. Redan 1989 skrev hon och spelade huvudroll i tv-filmen In Which Annie Gives It Those Ones och vann Indiens National Film Award för manuset — med en då okänd Shah Rukh Khan i rollistan.
• Prispengarna gav hon bort. Bookerpengarna gick till indiska miljö- och människorättsrörelser, bland annat motståndet mot dammbyggena i Narmadadalen.
• Filmen har hon sagt nej till. Roy har kallat boken ofilmbar.