Litthouse · Rum Nº 004
Doktor Glas
Hjalmar Söderberg
Stockholm, en glödhet sommar vid förra sekelskiftet. Doktor Glas har levt hela sitt liv vid sidan av livet — tills en ung prästfru kliver in på hans mottagning och ber om skydd mot sin egen man. Under den korrekta ytan börjar något röra sig som han inte borde tänka.
En ensam, vemodig nocturne — den blå Stockholmsnatten.
Bokens första mening
”Jag har aldrig sett en sådan sommar.”
Om boken
Det är en kokhet sommar i Stockholm, och doktor Tyko Gabriel Glas skriver dagbok. Han är trettiotre år, ensam, och har aldrig varit nära en kvinna. En dag kommer Helga Gregorius till hans mottagning. Hon är ung och vacker och gift med den äldre, motbjudande pastor Gregorius — en man Glas har avskytt sedan länge. Helga anförtror honom det outsägliga: hon står inte ut med sin mans beröring, och han tvingar sig ändå på henne. Hon ber om hjälp.
Glas hjälper henne först med lögner — läkarintyg som ska hålla pastorn borta från hennes säng. Han har hela sitt liv stått vid sidan och sett livet passera genom andra; nu längtar han efter en verklig handling, och i hemlighet är han förälskad i Helga. Men lögnerna räcker inte länge. Och tanken han inte borde tänka har redan börjat röra sig.
Författaren
Han satte sin egen ensamhet i en mördares dagbok
Hjalmar Söderberg föddes i Stockholm 1869 och blev stadens flanör och skildrare — mannen som kände varje gathörn, varje kafé, varje blå skymning. Men under kvickheten och elegansen låg ett djupt vemod och en orubblig pessimism. Hans människor är alltid ensamma, alltid vid sidan av, och determinismen löper genom allt han skrev: man väljer inte sitt öde, kunde stå som motto över hela författarskapet.
Han hämtade nästan allt ur sitt eget liv. Hans första äktenskap, med Märta Abenius, blev en katastrof — och en mörk historia: när det rämnade medverkade tidens kulturelit till att hustrun spärrades in på mentalsjukhus, ett öde hon aldrig kom fri ifrån. Mitt i allt detta drabbades Söderberg av sitt livs stora, omöjliga kärlek, Maria von Platen, en gift kvinna; förhållandet sprack och gav honom hjärtat till flera av hans verk. När allt brast flydde han till Köpenhamn, där han levde resten av sitt liv.
Om sin roman skrev han långt senare något häpnadsväckande: att han ställde sig sympatisk till bokens mörkaste handling — annars hade han inte kunnat skriva den. Han kunde aldrig själv ha utfört en sådan handling, sa han, så han försökte tänka sig in i hur en människa som kunde det måste vara beskaffad. Och resultatet blev doktor Glas. Ensamheten i boken är hans egen.
Hans samtid dömde ut honom som passé, förbisprungen av de ”bredaxlade” — de råbarkade och handlingskraftiga han avskytt sedan skolgården. Eftervärlden vände på domen. Och han, en åldrad och fattig man i Köpenhamn, vände sin vassa penna mot nazismen och skrev mot Hitler in i det sista. När tyskarna ockuperade staden bar han ett rakblad på sig för att inte falla i deras händer. Han dog 1941, innan krigets vindar vände, och begravdes på Vestre Kirkegård i Köpenhamn.
Skandalen
Frågan som chockade 1905 — och som aldrig fick något svar
När boken kom ut i december 1905 väckte den skandal. En läkare som väger liv och död i sina händer — utan att darra på pennan. Abort, dödshjälp, en kvinna som vägrar sin man — allt det outsägliga, sagt rakt ut. Till och med Selma Lagerlöf, då i Bonniers stipendienämnd, oroade sig i ett brev för att ett pris till Söderberg skulle kunna tolkas som att man godtog ”att man under vissa förhållanden har rätt att taga en människas liv”.
Men det som chockade 1905 är just det som ger boken dess sprängkraft. I centrum står Helga: en kvinna utan utväg, utan rätt till sin egen kropp, fångad i ett äktenskap hon inte kan lämna. Det är hennes belägenhet boken kretsar kring — och frågan om vad en annan människa har rätt att göra för att befria henne.
Boken lämnar sin fråga öppen: har man rätt att döda en människa för att rädda en annan? Söderberg ställer sin doktor mitt i den — och vägrar tala om för oss vad vi ska känna.
Platsen
Söderbergs Stockholm, från vit sommarnatt till svart höst
Få böcker andas en stad så starkt. Vi rör oss genom Glas Stockholm i den ”onaturliga, bleka nattskymningen” — Skeppsbron och Strömparterren, Gamla stans gränder, Klara kyrka, en citrongul måne över Skeppsholmen i det blå. Hettan ligger tung och ångestmättad över torgen, och paren viskar på varje bänk. Det är de ljusa sommarnätterna när ingen kan sova och tankarna går runt.
Och så vänder året. När vi lämnar doktor Glas är det höst på väg att bli vinter: kastanjen utanför fönstret står redan naken och svart, molnen drar tunga över taken, och snön anas i luften. Fyra månader, en sommar och en själ — utspelade i en stad du kan gå rakt in i.
Konstverket
Om boken vore en målning
Vore den en av Eugène Janssons blå Stockholmsnätter. Jansson målade samma stad, i samma sekelskiftesljus som Söderberg skrev i — Riddarfjärden sedd från Mariaberget, upplöst i alla blåtoner som finns, gatljusens vita sken speglat i det stilla vattnet. Inga människor, bara stämning: staden som ett inre landskap, vemodig och oändligt djup. Det är tonen Doktor Glas är skriven i — blå, ensam, med en obehaglig lyster under ytan.
Den berömda raden
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
Ur Doktor Glas — en av de mest citerade raderna i svensk litteratur
Kuriosa
- Stockholms egen Raskolnikov. Liksom Dostojevskijs Brott och straff kretsar boken kring ett mord av moraliska skäl — men där Raskolnikov drivs av en idé, drivs Glas av att rädda en annan människa.
- Ett parti schack. Kritikern Oscar Levertin liknade intrigen vid ett schackparti: prästens svarta mot läkarens vita, tron ställd mot vetenskapen.
- Ett helt litterärt universum. Författare har återvänt till boken gång på gång: Bengt Ohlsson berättade prästens sida i Gregorius (Augustpriset 2004), Helena Sigander gav Helga ordet i Dosan, och Kerstin Ekman skrev Mordets praktik.
Stig in i världen
- Gå Glas StockholmSkeppsbron, Strömparterren, Gamla stans gränder och Klara kyrka — boken är en karta. Gör vandringen en ljus junikväll och staden blir kuliss.
- Läs den i ett enda andetagDet är en sommarnatt mellan två pärmar. Börja när mörkret inte riktigt vill komma, och låt doktorns röst ta över.
En tanke att bära med sig
Kanske är det här boken vill åt: att vi reser oss, väljer, handlar — och ändå sällan rår på det som tynger oss. ”Liv, jag förstår dig inte”, skriver Glas. Det gör inte vi heller.
Adaptioner
Vad tycker du om boken?
Prata med andra medlemmar.