Litthouse · Rum Nº 004
Doktor Glas
Hjalmar Söderberg
En ensam läkare i sekelskiftets Stockholm förälskar sig i en kvinna han aldrig kan få — och bestämmer sig för att rädda henne genom att i tysthet mörda hennes man. En svart diamant av en roman: vacker, kylig och fortfarande utan svar.
En ensam, vemodig nocturne — den blå Stockholmsnatten.
Bokens första mening
”Jag har aldrig sett en sådan sommar.”
Om boken
Det är en kokhet sommar i Stockholm, och doktor Tyko Gabriel Glas skriver dagbok. Han är trettiotre år, ensam, och har aldrig varit nära en kvinna. En dag kommer Helga Gregorius till hans mottagning. Hon är ung och vacker och gift med den äldre, motbjudande pastor Gregorius — en man Glas har avskytt sedan länge. Helga anförtror honom det outsägliga: hon står inte ut med sin mans beröring, och han tvingar sig ändå på henne. Hon ber om hjälp.
Glas hjälper henne först med lögner — han intygar för pastorn att hon är sjuk, att hans hjärta inte tål samliv. Men lögnerna tar slut, och kvar står bara en utväg. Glas, som hela sitt liv stått vid sidan och sett livet passera, längtar efter en verklig handling. Och han är, i hemlighet, förälskad i Helga. Han bestämmer sig för att döda pastorn — med en liten cyankalikapsel, så att det ser ut som hjärtat.
Han lyckas. Ingen anar något. Men den stora handlingen förändrar ingenting. Helgas älskare överger henne ändå. Glas blir inte lycklig, blir inte ens upptäckt — han blir bara ensammare än förut, kvar i samma mörker, med en död man på sitt samvete och hösten på väg in över staden. Liv, jag förstår dig inte, skriver han.
Det låter som en thriller, och är det också — men Söderberg använder mordet för att ställa en fråga han aldrig besvarar: har man rätt att döda en människa för att rädda en annan? Och vad är då en god gärning värd, om slumpen ändå avgör allt? Det är en tunn, sammanbiten bok som rymmer hela existensen, skriven på en svenska så ren och vass att den räknas som en av språkets vackraste romaner.
Författaren
Han satte sin egen ensamhet i en mördares dagbok
Hjalmar Söderberg föddes i Stockholm 1869 och blev stadens främste skildrare — flanören som kände varje gathörn, varje kafé, varje blå skymning. Men under kvickheten och eleganzen låg ett djupt vemod och en orubblig pessimism. Hans människor är alltid ensamma, alltid vid sidan av, och determinismen löper genom allt han skrev: man väljer inte sitt öde, kunde stå som motto över hela författarskapet.
Han hämtade nästan allt ur sitt eget liv. Hans första äktenskap, med Märta Abenius, blev en katastrof — och en mörk historia: när det rämnade medverkade tidens kulturelit till att hustrun spärrades in på mentalsjukhus, ett öde hon aldrig kom fri ifrån. Mitt i allt detta drabbades Söderberg av sitt livs stora, omöjliga kärlek, Maria von Platen, en gift kvinna; förhållandet sprack och gav honom hjärtat till flera av hans verk. När allt brast flydde han till Köpenhamn, där han levde resten av sitt liv.
Om sin roman skrev han långt senare något häpnadsväckande: att han ställde sig sympatisk till mordet på prästen — annars hade han inte kunnat skriva boken. Han kunde aldrig själv ha utfört en sådan handling, sa han, så han försökte tänka sig in i hur en människa som kunde det måste vara beskaffad. Och resultatet blev doktor Glas. Ensamheten i boken är hans egen.
Hans samtid dömde ut honom som passé medan de bredaxlade tog över. Idag läses han mer än nästan alla sina samtida. Och till hans heder hör att han, en åldrad och fattig man i Köpenhamn, blev en av de skarpaste rösterna mot nazismen — han skrev mot Hitler ända in i det sista. När tyskarna ockuperade staden bar han ett rakblad på sig för att inte falla i deras händer. Han dog 1941, innan krigets vindar vände, och vilar på Vestre Kirkegård i Köpenhamn.
Skandalen
Frågan som chockade 1905 — och fortfarande inte har något svar
När boken kom ut i december 1905 blev den en moralpanik. En läkare som mördar och går fri, utan ånger. Abort, dödshjälp, en kvinna som vägrar sin man — allt det outsägliga, sagt rakt ut. Till och med Selma Lagerlöf, då i Bonniers stipendienämnd, oroade sig i ett brev för att ett pris till Söderberg skulle kunna tolkas som att man godtog ”att man under vissa förhållanden har rätt att taga en människas liv”.
Men det som chockade 1905 är just det som gör boken så modern idag. I centrum står Helga: en kvinna utan utväg, utan rätt till sin egen kropp, fångad i ett äktenskap hon inte kan lämna. Att Söderberg lät en man döda för hennes skull löser ingenting — och det är hela poängen. Den genuint osjälviska handlingen förändrar ändå ingenting, för i Söderbergs kyliga värld avgör till sist slumpen, inte viljan.
Kvar står frågan, lika öppen nu som då: har man rätt att döda en människa för att rädda en annan? Söderberg ger oss en mördare vi inte kan låta bli att tycka om — och vägrar att tala om för oss vad vi ska känna.
Platsen
Söderbergs Stockholm, från vit sommarnatt till svart höst
Få böcker andas en stad så starkt. Vi rör oss genom Glas Stockholm i den ”onaturliga, bleka nattskymningen” — Skeppsbron och Strömparterren, Gamla stans gränder, Klara kyrka, en citrongul måne över Skeppsholmen i det blå. Hettan ligger tung och ångestmättad över torgen, och paren viskar på varje bänk. Det är de ljusa sommarnätterna när ingen kan sova och tankarna går runt.
Och så vänder året. När vi lämnar doktor Glas är det höst på väg att bli vinter: kastanjen utanför fönstret står redan naken och svart, molnen drar tunga över taken, och snön anas i luften. Fyra månader, en sommar och en själ — utspelade i en stad du kan gå rakt in i än idag.
Konstverket
Om boken vore en målning
Vore den en av Eugène Janssons blå Stockholmsnätter. Jansson målade samma stad och samma år som Söderberg skrev om den — Riddarfjärden sedd från Mariaberget, upplöst i alla blåtoner som finns, gatljusens vita sken speglat i det stilla vattnet. Inga människor, bara stämning: staden som ett inre landskap, vemodig och oändligt djup. Det är precis den ton Doktor Glas är skriven i — vacker, ensam, och med en obehaglig lyster under ytan.
Den berömda raden
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
Ur Doktor Glas — en av de mest citerade raderna i svensk litteratur
Kuriosa
- Stockholms egen Raskolnikov. Liksom i Dostojevskijs Brott och straff begås ett mord av moraliska skäl — men där Raskolnikov dödar för en idé, dödar Glas för att rädda någon annan. Och till skillnad från deckarens regler grips mördaren aldrig.
- Ett parti schack. Kritikern Oscar Levertin liknade intrigen vid ett schackparti: prästens svarta mot läkarens vita, tron ställd mot vetenskapen.
- Ett helt litterärt universum. Boken blev fri 2011, och författare har återvänt till den gång på gång: Bengt Ohlsson berättade prästens sida i Gregorius (Augustpriset 2004), Helena Sigander gav Helga ordet i Dosan, och Kerstin Ekman skrev Mordets praktik.
Stig in i världen
- Gå Glas StockholmSkeppsbron, Strömparterren, Gamla stans gränder och Klara kyrka — boken är en karta. Gör vandringen en ljus junikväll och staden blir kuliss.
- Läs den i ett enda andetagDet är en sommarnatt mellan två pärmar. Börja när mörkret inte riktigt vill komma, och låt doktorns röst ta över.
En tanke att bära med sig
Glas gör till slut den handling han väntat på i hela sitt liv. Och ingenting blir bättre. Kvinnan blir inte hans, sorgen blir inte mindre, mörkret är kvar. Kanske är det boken vill säga: att vi reser oss, väljer, handlar — och ändå sällan rår på det som tynger oss. ”Liv, jag förstår dig inte”, skriver han. Det gör inte vi heller. Men vi känner igen oss.
Adaptioner
Vad tycker du om boken?
Prata med andra medlemmar.